Veterna-SM, LÃ¥ng Del1 (20-09-2015)

Sol åter från en klarblå himmel, friskt i luften, perfekt för orientering, fin terräng dessutom. Då är det ju synd att det skall inträffa, det som inte får inträffa nämligen årets präktigaste parallell-fel till k4. (Förkylning tom torsdag och 2 tävlingar samma helg plus bältrosmedicin kan ha varit orsaken - bra som bortförklaring).
S-K1 Sankmarken. Upp över berget och ned över surdraget, flack höjd med sten och sankmark. Anade sanken en bit upp i nästa flacka höjdsträckning.
K1-K2 Stenen. Bort längs höjdkanten sedan svårläst, fick klarhet vid stenarna på "ankhöjden", sedan inga problem.
K2-K3 Sankmarken. Fram till böjda höjden, anade sedan höjdpartiet i NV. över lilla limpan och ned i sanken.
K3-K4 Punkthöjden. Allt hade gått perfekt hittills, behövde alltså inte orientera mer. Gled av någon anledning söderut och passerade höjdpartiet längre söderut. och passerade diket N "A:et" istället för vid "E". Passerade sedan nästa dike V "E:et" men sedan borde varningslockan ha ringt då jag inte passerade dikesböjen norrut - (kollade inte riktningen). Men då sankmark och sten SV höjd helt OK, då var också punkthöjden där, bara ned och stämpla - INGEN KONTROLL??!! Den blå linjen var min tänkta rutt. Rotade runt i sankmarkerna läste så småningom in mig vid dubbelstenarna vid "min Punkthöjd". Se vidare del 2.